Någonting är skevt när Sveriges största fackförbundstidning inte tillåter politiska satirteckningar. Jag har varit yrkesverksam som serie- och satirtecknare i snart 20 år. På senare tid mestadels åt fackförbundstidningar, där mina bilder har fungerat bra på grund av sitt politiska innehåll. Jag har upplevt det som att teckningarna fyller en viktig funktion hos människor. Satirteckningar påverkar ofta mer än skriven text, och har en förlösande effekt då vi tillåts skratta åt elände och orättvisor.
Att göra ändringar i bilderna ingår i jobbet, och då handlar det oftast om att förtydliga eller vässa budskapet. Men att de är politiska är sällan ett problem.
Sedan fyra år tillbaka har jag tecknat en återkommande bild i Unionens tidning Kollega. Unionen är Sveriges största fackförbund på den privata arbetsmarknaden, och tidningen går ut till samtliga 600 000 medlemmar. Samarbetet har fungerat utmärkt. De har varit lyhörda, tillmötesgående, och med en genuin förståelse för att tecknare behöver ett visst mått av konstnärlig frihet för att kunna skapa något bra. Här, här och här är exempel på vad jag tidigare gjort åt tidningen.
Politisk. Refuserad.
Men sedan i höstas, då den nya chefredaktören anställdes, har de refuserat allting som de anser är politiskt. Detta började när jag gjorde en SD-kritisk bild. De ville absolut inte ta in den. När jag undrade varför blev svaret att jag ”inte behövde ifrågasätta det”. Istället fick jag olika teman att teckna efter, varav ett var jobbcasting (arbetsintervju framför kamera). Jag gjorde då en bild som tog parti för en diskriminerad person på arbetsmarknaden, omgiven av stereotypt lyckade människor. Också den blev refuserad eftersom ”den är politisk”. Jag fick höra att jag ”inte ska problematisera”, och inte porträttera diskriminerade människor eftersom de då ”får en offerroll”. Stereotyper fick jag heller inte använda. Den som har minsta förståelse för satirtecknande inser att det inte går att skapa någonting bra utifrån dessa premisser.
Jag har åtskilliga gånger försökt fråga var gränsen går för att det ska anses vara politiskt, och vad de förväntar sig av mina teckningar, men mötts av tystnad. När den senaste skissen blev avvisad och jag ställde samma fråga sade chefredaktören istället upp samarbetet eftersom ”vi har samarbetssvårigheter”.
Politisk. Refuserad.
Det är ironiskt att sådant här kan pågå parallellt med Charlie Hebdo-debatten, då medierna tar varje chans att hylla ”det fria ordet” och satirteckningens roll för yttrandefriheten. Många medier har neutralitetskrav vilket är förståeligt, men när fackföreningar börjar bannlysa politiska uttryck, vad finns det då för arenor kvar att uttrycka åsikter på?
Jag vet inte vad som händer på Kollegas redaktion, men stämningen verkar infekterad. Alla redaktörer jag hade kontakt med för ett halvår sedan har bytts ut. Och den politiska censuren verkar grunda sig i en rädsla för att stöta sig med Unionens ledning.
Läs mer: Unionen lägger locket på om SD.
