Som pappa vill man gärna kunna ge sina barn framtidshopp. Få dem att reflektera över sitt eget handlande och hur det påverkar deras omgivning. Man känner liksom att det är viktigt att vuxenvärlden föregår med gott exempel.
Därför blir man otroligt stolt när andra vuxna visar prov på handlingskraft. Som Vattenfalls styrelse till exempel. De inser att man ibland måste ta saken i egna händer för att få någonting gjort. Och oj, vad mycket de har fått gjort. De har bland annat gjort massiva investeringar i kolkraft, schabblat bort 15 miljarder av dina pengar, tagit initiativ till att (med Fukushima färskt i minnet) bygga nya kärnkraftverk och lyckats kvala in på Världsnaturfondens Dirty Thirty-lista. Och allt detta för att kunna trygga vårt lands behov av el! (Och aktieägarnas pengar. Tills mänskligheten dör i en klimatkatastrof. Men ändå.)
Vilket handlingkraftigt energibolag vi har, tänker du. Men utan pengar som styrmedel hade de aldrig lyckats. Det är av yttersta vikt att svenska folket inte tillåts störa deras pengamål med krav på miljöansvar. Demokratiska processer tar lång tid. Och tid är pengar. Tänk om initiativrika människor som Vattenfalls styrelse alltid skulle behöva vänta på den tröga allmänhetens godkännande, vilken värld skulle vi då överlämna till våra barn?!
