Bilden skulle lika gärna kunna heta ”Friedmanrayns monster”. För det är just den synen på samhället, Milton Friedman och Ayn Rands syn, som vår före detta moderatledda regering har tvingat på oss. En närmast religiös tro på att marknaden alltid styr allt till det bästa. Och att politiken inte ska lägga sig i. Skattesänkningar, privatiseringar, nedskärningar i våra sociala trygghetssystem, passiv bostadspolitik med mera, har lett till arbetslöshet och otrygghet. Hela den nyliberala idén handlar om att se till sig själv och sin egen lycka. Istället för att alla erbjuds bra alternativ, ligger ansvaret hos dig att göra rätt val bland många dåliga alternativ. Välja rätt skola, rätt vårdcentral, rätt försäkring, rätt apotek, rätt tågbolag, rätt bostad, rätt elbolag. Vänta nu, har inte grannen lite bättre vårdförsäkring än du? Vi lär oss att tävla med varandra. Se på andra som konkurrenter. Varför har hen och inte jag?
Missnöjet börjar gro. Nedskärningarna fortsätter. Plötsligt är du arbetslös också. Arbete, ja. Tron på politikens roll är svag bland marknadsliberalerna, därför har man heller inte låtit staten investera i nya jobb. Det ska ju marknadsaktörerna sköta. Men det gör de inte. Frontalkrock mellan vacker ideologi och krass verklighet. Vi har inte råd med välfärd får vi höra, detta trots ett enormt offentligt överskott (nära en biljon kronor säger en del). Det är svåra tider nu, säger Reinfeldt. Och vi tror på det. Och mitt i all missnöje och kris ser vi invandrare som kommer hit. Nu? Har vi verkligen råd med det? Öppet mål för Jimmie Åkesson.
Men, nu har vi en ny regering. Och om de ser till att vara riktigt duktiga målvakter och sparkar över bollen på andra planhalvan, så vinner vi det här.
