Paradoxal arbetsmoral

Den här kvinnan var fram till nyligen en av statsminister Fredrik’s favoritrekryteringar. Hon fick hans helhjärtade förtroende att realisera Det nya arbetarpartiets nya arbetspolitik. Men, något måste ha gått snett i kommunikationen dem emellan. För så här säger Fredrik i sitt mästerverk, Det sovande folket:

“De som arbetar måste veta att de kan tjäna pengar på sitt kunnande och att detta uppmuntras. De som lever på bidrag eller är ovilliga att acceptera erbjudna arbeten skall göra detta väl medvetna om att det kan leda till att ingen standard garanteras. Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras. De hälsosamma riskerna är mycket mänskligare än den falska tryggheten.”

Oj. Jag får liksom intrycket av att hon har bra standard här? Trots att regeringen avskedade henne från jobbet som chef på arbetsförmedlingen på grund av misskött arbete? Och gav henne en sexsiffrig, skattefinansierad månadslön ett år framöver? Förvirrande. Minst sagt.

Fast å andra sidan, Fredrik säger ju faktiskt att han inte vill se ett samhälle där människor svälter. Och det gör hon ju inte. Skål, Angela!