År 2008 bodde jag och min fru i Kina. I ett nedgånget bostadsområde i staden Kunming, där vi var i princip ensamma som västerlänningar utan att kunna språket. Bostadshusen bestod av sex våningar utan hiss, med kackerlackor i lägenheten och sophögar på gatorna. En dag fick vi ett telefonsamtal från vår hyresvärd som fått klagomål från våra grannar. Vi kissade i rabatten, sa dom. Det luktade. Vi måste sluta med det. Någon dag senare hade någon satt upp en lapp med texten ”NO URINATION” skrivet på knagglig engelska i trappuppgången. Vi förstod att det var riktat till oss. Några gånger stötte jag på grannen i trappuppgången. En sur tant i femtioårsåldern. Hon blängde irriterat på mig, och det ända jag kunde göra var att le så vänligt som möjligt så att hon kanske skulle förstå att hon misstagit sig. Det verkade inte lyckas. En vecka senare såg jag en annan granne rasta sin hund. Hunden, en liten pudel, stod och kissade i rabatten.
Rasismen grov överallt där människor är otrygga. Den finns i oss som ett slumrande virus som utvecklas till sjukdom när vårt immunförsvar blir nedsatt. När samhällsfunktionerna som skulle göra vårt liv lättare att leva slutar fungera, då gror missnöjet. När samhället inte längre kan garantera dig en bra bostad, ett meningsfullt jobb, en stabil utbildning och en pålitlig sjukvård – då gror oron och misstänksamheten mot andra. Och så länge pengarna som skulle användas till just dessa samhällsfunktioner går till skattesänkningar, som privata vinster till de redan rika, eller läggs på hög i statskassan – SÅ LÄNGE KOMMER VI ATT FORTSÄTTA HA RASISM I VÅRT LAND.
Så enkelt är det. Ett plus ett blir två.
SD ställer många frågor som verkar relevanta för människor. Men de kommer med fel svar. De är ett högerparti vars politik inte förmår att garantera trygghet. De ser inte de bakomliggande nyliberala strukturer som har raserat våra trygghetssystem. De ser inte problemen som kommer med ökade klyftor i samhället. De inser inte att hårda krav på invandrare endast kommer att förvärra motsättningarna, hatet och otryggheten. Och de parasiterar på människors okunskap.
Tydligheten. Den pedagogiska förklaringen. Var finns den? Snälla politiker, vi behöver någon som på ett begripligt sätt kan förklara för alla varför vi behöver ha ett jämlikt samhälle. Vad som händer med ett samhälle och dess människor när ojämlikheten växer.
Stefan Löfvén – Gratulerar till statsministerposten! Du har ett guldläge nu. Det här är din stora chans att förklara hur vår vackra framtid ska se ut. Du har fyra år på dig. Försök att spela korten rätt nu, vi vill inte se Åkesson som statsminister efter nästa val. Prata ideologi. Inget mummel, inget svammel om skattesatser hit och dit. PRATA OM DE STORA FRÅGORNA! GE OSS EN TYDLIGT FORMULERAD FRAMTIDSVISION FÖR VÅRT LAND!
Jag tror de flesta känner sig lite förvirrade och ensamma idag, dagen efter valet. Positiva och negativa känslor på samma gång. Men nu är det dags att enas. Ska vi låta marknadskrafter och högerextrema krafter rasera våra framtidsdrömmar, eller ska vi ställa oss upp och forma vår egen framtid?
Håller med! Dags att formulera framtiden, eller framtiderna som spretar åt många håll. Dags att tysta den högerextrema såväl som den neoliberala enfalden. Låt oss bygga mångfalden!
Du har så rätt i att det är där det ligger – i otryggheten. Dessvärre har jag inte den framtidstron just idag. Inte med Stefan Löfvens kalla hand till Vänsterpartiet.
Med facit på hand konstaterar jag att det enda Löfvén gjort tills nu är att mummla, tyvärr…
Håller med, tyvärr…